Paradise Lost

Det räcker liksom med att skriva namnet Stefan Jarl – sa vet man! Stefan Jarl ar ett begrepp, ett ställningstagande eller om man så kallade varumärke. Men till skillnad från manga andra sa kallade ”varumärken” har Stefan Jarl aldrig gi­vit avkall på sin vision, sitt samhällsen­gagemang och sin osvikliga känslighet för övergrepp eller att berätta hur verkligheten ser ut – hur jävlig den an må vara. Stefan Jarl ar utan tvekan Sveriges mest kände, obundne dokumen­tärfilmare, som dessutom lever som han lär och, kanske viktigast av allt: han har hjärtat på rätta stället.

Stefan lyckas dessutom få in en slagfärdig humor, som till exempel i kortfilmen Paradise lost, där han lämnar Stockholm efter att ha tröttnat på knarkträsk och att ständig se samhället falla sönder. Det är helt enkelt för farligt att bo i stan, konstaterar han i sin berättarröst, och flyttar därför ut på landet, långt ut på landet till och med, där han tror sig ha funnit en idyll och ett paradis! Men, rakt över gärdet 200 meter från där han bor, slår plötsligt polisen till och avslöjar den största knarkhärvan i södra Sverige. Och inte nog med det, några hundra meter åt andra hållet dras en annan man, Polismästare Håkan Jal­dung, inför rätta för att ha olaga frihetsberövat 650 personer på Hvitfeldska gymnasiet. Han frias dock, varpå Stefan tvingas konstatera att ”Här är livsfarligt att bo, jag måste bort härifrån, tillbaks till stan … ”. Stark dokumentärfilm ska röra upp känslor och generera tankar hos publiken som ser den. Det lyckas Stefan med i vad han än företar­ sig

Och alla som tror att EU enbart är räddningen från alla problem bör se kortfilmen Kor är fina, om hur svenska mjölkpro­ducerande bonder i mindre skala snart ar ett minne blott. Det gamla uttrycket om att man inte saknar kon förrän båset är tomt får en oerhört besk eftersmak. Att förändra saker och ting tar tid men någonstans och någon gång måste man börja, och en bra början, för framtida generationer vore att se till att landets alla skolor beställer och lägger in filmerna i skolundervisningen, så viktiga är de.

/Lars Yngve, Nya tidningen