Ursäkta mig

Ursäkta mig

Som tonåring under 50-talet var jag besatt av film, jag läste inte böcker, jag såg film, allt, vad det än var, indianer kontra cowboys, Tarzan, Hasse Ekman, vad som helst, men Ingmar Bergman skrämde livet ur mig, berövade mig livasluften. Räddningen blev en notis i lokaltidningen om att Arne Sucksdorff återkommit till Sverige efter en filminspelning i Indien och bosatt sig ett par mil från min hemstad Skara. Jag cyklade dit, knackade på dörren och kunde återvända hem med löfte om arr få vara med under inspelningen av filmregisörens nya film. Det är nästan 70 år sedan jag fick mitt första jobb i filmbranschen, som springpojk åt Arne Sucksdorff.

   Med åren kom jag så småningom att förstå vad Mästaren menade med att en filmares uppgift var att  ”Finna den rätta balansen mellan den dokumentära och den poetiska sanningen.” Det är därför mina filmer ser ut som dom gör. Jag har gjort 50 filmer, 20 långa och resten korta.

   Under de senaste åren när Filmen övergav celloiden och blev digital har jag sparat på mig ett bildarkiv med tusental digitala bilder. Detta arkiv har legat till bas för kortfilmen ”Ursäkta mig”.