Flickan Från Auschwitz

”Käre Stefan

Jo, nu har jag sett, och vad annat än TACK kan jag säga. Jag förstår ju att du har lagt ner hela ditt hjärta och hela ditt kunnande i denna dokumentär. Själv kan jag av naturliga åsikter inte har någon ”åsikt”, i bemärkelsen bra eller mindre bra, om filmen. It´s too close to home.

Auschwitzbilderna såg jag inte, Simon, som höll mig i handen, sade till mig när jag skulle blunda. Även han, som har sett mycket i den vägen, hade svårt att ta dem. Skulle jag ha någon invändning när det gäller filmen så skulle det väl vara det att man riskerar att chocka och förlora åskådaren genom att visa så mycket och så tidigt i filmen. Men det har du förstås själv funderat på och träffat ett väl genomtänkt val.

Just nu orkar jag inte säga så mycket mer – jag är så trött. Det var allt tur att du hann filma färdig medan det anns något, eller snarare någon, att filma, ”om man säger så” som det heter på nysvenska. Fast man bör tro på nder, tänk om jag trots allt kunde dyka upp i Båstad !
Vilken jättekram du och hela gänget skulle få !

Tack igen och njut av den svenska våren, jag saknar den så svårt

Cordelia”

Flickan från Auschwitz är ett porträtt av den legendariska journalisten och författaren Cordelia Edvardson. Hon var bara 14 år när hon ensam, utan sin familj. sattes i koncentra­tionsläger, först i Teresienstadt och sedan i Auschwitz. Mot alla odds lyckades hon överleva och räddades vid krigsslutet till Sverige. Här förde hon kampen tillbaka till livet. Som in­vandrare, kvinna och med ett främmande språk skapade hon sig en position inom sitt yrke, journalistens. Efter att ha bildat familj och fött fem barn, flyttade hon till Jerusalem.

Cordelia är idag 76 år men som den humanist hon är, ger hon inte upp sitt engagemang. Hon rapporterar fortfarande kontinuerligt från stridsfronten mellan Israel och Palestina, den kanske viktigaste konflikten i världen idag.

”Det är numera omöjligt att börja en biografi på det traditio­nella sättet, med författarens födelse och bakgrund”, säger Hermione Lee i sin biografi om Virginia Woolf. Den här filmen försöker inte heller vara en heltäckande biografisk film. En film kan bara ge några skärvor ur ett liv. Eller som Ivar Lo Johansson formulerade det: ”En film kan inte vara en roman, på sin höjd en novell”. Det går inte att täcka allt Cordelia upplevt och skrivit i sitt komplexa liv.

I filmen stiger vi in i den verklighet hon lever i idag. Vi får följa med henne på hennes reportageresor, presskonferenser och besök i den konfliktfyllda verklighet hon befinner sig mitt uppe i. Många gånger gäller reportagen Fredsrörelsen – ofta befolkad, visar det sig, av kvinnor i Cordelias egen ålder, som går i demonstrationer, bevakar vägspärrar och protesterar mot husrivningar.

När man ser henne i arbete, energisk och full av iakttagelser, ställer man sig frågan hur hon orkar, hur hon kunnat överleva sitt fasansfulla förflutna, överleva utan att bli det förflutnas fånge. Det är ett annat av filmens teman. De gripande berättelserna från lägret ger en del av svaret. Men här finns också Cordelias åsikter, dem hon inte kan återge i sina reportage, om dagens situation i Israel och den pågående konflikten med den blivande staten Palestina. Naturligtvis är hon optimist, vad annars?

Infotext från Folkets Bio