”One of the last great samurai who unyieldingly fights for ideals
and convictions. In our ’heavy industry’ there aren’t many like him.”
Ingmar Bergman
Stefan Jarl och den danske regissören Carsten Brandt har brevväxlat i många år. Nu bestämmer de sig för att inleda en filmbrevväxling. Det hela avbryts när Carsten drabbas av cancer, men Stefan fortsätter att skicka sina korta filmbrev till Carsten. Nu har Stefans obesvarade brev satts ihop till en långfilm om människans förhållande till naturen och samhället och den slående ömhet till allt levande som präglat Stefan Jarls filmskapande.
Produktionsfakta
Längd: 80 min
Manus, regi, foto, producent: Stefan Jarl
Foto: Stefan Jarl, Joakim Jalin
Ljud: Owe Svensson
Klipp: Stefan Jarl, Joakim Jalin
Klippkonsult: Anette Lykke Lundberg
Musik: Ulf Dageby
Distribution: Folkets Bio
©2021 – Stefan Jarl AB
”Fantastiskt fin film!”
Mikael Kristersson
”En fin rulle… se den!”
TV4 Morgon nyheterna
”Utsökt foto, fantastiska naturbilder…en sorgesång över vad mänskligheten skapat.”
Arbetaren
”Sensuell bildlyrik”
Sydsvenskan
”Min kamrat i Danmark, film- och teaterregissören Carsten Brandt och jag har under årens lopp skickat brev och mail till varandra. Carsten har i Sverige bl.a gjort filmen ”Demoner” bygd på Lars Noréns drama men driver sedan flera decennier en egen biograf, mitt i City, ”Posthusteatret”, på en tvärgata till Ströget, där hans senaste långfilm ”Den milda smärtan”, 4 timmar lång, visats.
En dag föreslog Carsten att vi istället för brev skulle skicka filmer till varandra. Det var en lysande idé tyckte jag och satte genast igång. Men redan efter att Carsten svarat på min första brevfilm drabbades han av cancer, som han tog upp kampen med och lyckligtvis vann och som färgade innehållet i hans brevfilmer.
Jag skickade tio avsnitt till Carsten, varav en Prolog. Planen var att vi skulle sätta ihop våra filmer till en långfilm. Brist på finansiering gjorde att Carsten kunde göra 6 filmer innan hans pengar tog slut.
Jag fortsatte dock att skicka filmer till Carsten. Coronan omöjliggjorde till slut att jag kunde fortsätta men upptäckte att det fanns ett sammanhang och en historia i mina filmer och beslöt sätta samman dem till en långfilm. Inspirerad av något jag hörde i radion; en författare hade skrivit en roman som bestod just bara av brev till en vän.
Författare har ibland fått sina brev publicerade utan att svaren funnits med, Selma Lagerlöfs brev, Strindbergs m.fl. Mina filmbrev blev till en långfilm om mitt sätt att se på världen, 80 minuter lång.”
– Stefan Jarl
I går var jag på Elektra bio och såg Stefan Jarls film Brevfilmen. Jag blev så upprörd och starkt tagen av denna film, som handlar om hur vi förstör oss själva och vår miljö. Att inte fler reagerar är för mig en gåta, eller är det ”bara marknadskrafterna” som gäller? Vad säger miljöförvaltningen, hälsovårdsmyndigheten- naturvårdsverket? livsmedelsverket? våra riks- och lokala politiker? Vad säger du?
Stefan har fångat den underbara miljö, som fortfarande finns kvar men är mycket starkt hotad i en filmad brevväxling med den danske regissören Carsten Brandt. Carsten drabbas utav cancer så vi får bara ta del av Stefans ”filmbrev”, men det räcker långt. Vi ser hur skogen utanför hans hem höggs ner och blir till en ”granåker” utan någon mångfald vare sig av djur eller växter. Så här fortgår det i Sverige överallt och vi ser bara på…. Men det värsta av allt är alla gifter, som vi får i oss. PFAS, är en grupp kemikalier, flera tusen, som används överallt, i hela samhället. Mest uppmärksammat blev dessa kemikalier i en rättegång i Blekinge 2019, där ortsborna blivit sjuka av det brandskum som förorenat deras dricksvatten. I brandskum ingår bl.an. PFAS. Det otäcka är att dessa kemikalier inte bryts ner i naturen över huvud taget! De kommer att finnas kvar i all evighet. Vårt vatten blir mer och mer förorenat och dessutom vet vi att flera sjukdomar associeras med dessa kemikalier, inte minst cancer.
I en annan av filmerna i ”Brevfilmen” tar professor Åke Bergman upp klorparafiner som tillverkas och används i stora mängder. Dessvärre hittar man dem också i vår mat, i ägg, oljor och modersmjölk runt om i världen. Han talar om ”Cocktaileffekten,” den blandning av kemikalier, som vi utsätts för i vår vardag och som innebär hälsorisker, men detta förbises helt. Nuvarande riskbedömningar fokuserar på en kemikalie i taget, men i realiteten exponeras vi hela tiden för många olika konstgjorda ämnen samtidigt.
– Vi underskattar systematiskt hälsorisken som kemikalieblandningar utgör,- säger professor Åke Bergman, vid Institutionen för miljövetenskap och analytisk kemi, Stockholms universitet, och ledare för forskningsprojektet EDC-MixRisk.
Filmen är gjord i ett ännu något så när intakt landskap. Men snart finns det bara några fågelarter kvar. Vi fick en underbar berättelse om tornseglaren av en man, som lever i och med naturen som följer denna underbara fågelart. Naturen skänker oss så mycket harmoni, glädje, rikedom och hälsa. I denna film är vår natur underbart filmad och jag njöt i fulla drag. Men vad gör människan? Se filmen och gör er själva en uppfattning om dessa mycket svåra problem.
Lisbet Gemzell
”Fantastik fin film” – Mikael Kristersson
”Viktiga, skarpa, vackra manar till eftertanke” – Margreth Olin