Den ”fria” konsten

Armlängds avstånd till konsten. Det har så länge jag minns gällt som en förutsättning för att konsten ska kunna utvecklas, fördjupas och växa i en fredad zon. Politikerna som bidrar med skattemedel ska hålla sina fingrar borta och inte formulera förutsättningarna för hur dessa medel används. Konsten skall vara fri.

I samband med att Staten övertog det ekonomiska ansvaret för Filmpolitiken 1 januari 2017 formulerades en s.k. ”Handlingsplan för filmen”.  Där anges förutsättningarna för att en film ska kunna erhålla stöd från Svenska Filminstitutet. I detta dokument heter det att:

-filmen ska spegla Sverige av i dag så att människor kan relatera och känna igen sig

-filmen ska beröra, utmana, underhålla och engagera

-filmen ska ha genomslag såväl i Sverige som internationellt och genom sin höga kvalitet leda till bred representation på internationella filmfestivaler

– filmen ska beakta de sju diskrimineringsgrunderna

-filmen ska bidra till individens och samhällets utveckling

-filmen ska verka som tidsdokument för framtida generationer

-filmen ska hålla hög konstnärlig kvalitet samt vara originell i uttryck, grepp och perspektiv

-filmen ska rikta sig till en bred som till en specifik publik både i Sverige som utomlands genom att vara personlig och universell

-filmen skall genom att följa Kulturrådets rekommendationer bidra till jämställdhet, mångfald, beakta homosexuells och bisexuellas, transpersoners och queers lika rättigheter samt genom interkulturell utveckling främja etnisk och kulturell mångfald

Vad var avsikten med att ställa dessa krav? Var man ute efter en ny slags film? Hur kom man fram till just dessa regler? Vad hade man för filmsyn? Utgick man från filmhistoriens mästerverk och såg vad som var gemensamt för dessa?

Det är inte lätt för en filmare att ta till sig dessa krav för att få stöd till sin film. Det kan inte heller vara lätt för en konsulent att pröva om en film uppfyller dessa krav eller inte. Tänk om en roman eller en opera eller bildkonsten i övrigt hade att leva upp till dessa villkor!

När jag letar efter exempel på filmer som fått stöd stannar jag till inför några filmer som fått 15 miljoner sammanlagt i något som kallas Marknadsstöd. Det är ”Berts dagbok” och ”Sune – Uppdrag: Midsommar”. Är det så filmerna ska se ut för att få del av Svenska Filminstitutets stöd?

När Regeringen gav Svenska Filminstitutet uppdraget att svara för de ekonomiska stöden till svensk filmproduktion skrev man: ”Filmen bidrar till att stärka yttrandefriheten och det offentliga samtalet.” Hade det inte räckt med det?