”One of the last great samurai who unyieldingly fights for ideals
and convictions. In our ‘heavy industry’ there aren’t many like him.”

Ingmar Bergman

Frihetens blomma

”När ska vi lära oss hur blint beroende vi är,
också mitt i stormen, att någon vill det goda.”
Lars Gustafsson

Jag stiger på lokaltåget hemmavid för att resa till Nora och möta publiken där på Biblioteket för ett samtal om Henning Mankell. På tåget läser jag Lars Gustafssons romansvit ”Sprickorna i muren”.

Numera är det ofta flyktingar med på tåget. De stiger av i Mariestad för att besöka Migrationsverket. De slipper då se vad jag ser av en landsbygd som utarmas genom en allt intensivare avfolkning. Det är ont om jobb. Investeringar i infrastruktur uteblir, välfärdens institutioner försvagas dag för dag med sviktande skatteunderlag, flagor faller från skolor och äldrevård. Företag läggs ner till förmån för stordrift och koncentration. Kvar blir de gamla, i hus och gårdar som förfaller.

När tåget stannar i Lyrestad ser jag att stationshusets samtliga fönster är igenspikade med plywoodskivor, på övervåningen är alla fönster sönderslagna. Nästa station är Hova. Där har samtliga fönster i det gula stationshuset sedan länge varit förspikade. Väggarna är sprejade med tags. När tåget passerar Gårdsjö ser jag att den gamla fabrikens tak rasat in och sly växer runt väggarna. Där finns inte ens ett stationshus längre. Bara en trång väntkur. Änsålänge är glasrutorna hela.

Lars Gustafsson berättar om en liknande process på 70-talet. ”Landsbygden avfolkades till dess stillsamma förfall, med rostande maskiner på åkrarna, infallande tak, lutande byggnader, blev ett begrepp för själva landsbygden. Inom Sveriges gränser utrymdes landet långsamt…av en osynlig ockupationsmakt som hade det i sitt våld”.

Jag skämms faktiskt och är uppriktigt glad att invandrarna klev av tåget i Mariestad så de slipper se dessa symboler för ett land vars landsbygd man så cyniskt övergett. Jag skildrar en aspekt av denna flykt från landsbygden i min lilla kortfilm ”All solid mealts into air”.

Kritiken av invandringen växer för varje dag. ”Hela systemet kollapsar”, heter det. Sveriges ekonomi klarar inte av alla utgifter för flyktingarna. 20- 25 miljarder av våra skattemedel kostar oss flyktingarna, heter det. Samtidigt redogör Skatteverket för hur de rikas flykt från skatt försvagar vårt lands ekonomi med 46 miljarder. Per år. År ut och år in. De rika, som ytterligare berikat sig exceptionellt sedan finanskrisen 2008, stjäl genom sina transaktioner folkets pengar. Oket som läggs på de redan hårt prövade blir än värre.

Efter mitt besök i Nora tar jag tåget till Varberg för att delta i ett samtal med författaren Carl Henrik Svenstedt, som skrivit sina memoarer, inte minst om arbetet med sina filmer och om filmpolitiken under årens gång. Det äger rum på Lasse Didings märkliga Hotell Havanna. Också detta samtal är välbesökt. Morgonen efter träffar jag några äldre jobbare och vi börjar tala om medelklassens seger. Det pågår ett klasskrig som ingen vill tala om. Medelklassen har vunnit på område efter område, det finns bara ett ”jag-samhälle”, inget ”vi”. ”Historien om alla hittillsvarande samhällen är historien om klasskamp.” Ja, ni vet vem som skrev det…Idag vill ingen tala om klass som begrepp. Det ligger i medelklassens intresse. Inom filmens område skriver Sv. Filminstitutets VD att vi haft nog av filmer om klass. Nu är det andra förhållanden som filmerna ska syssla med. Filmarna uppmanas fylla dessa ”vita fläckar”, får vi veta. Då tänker jag på min stora idol, geniet Astrid Lindgren, som jag hade den enastående lyckan av att brevledes få stöd av för mina filmer. Såhär skriver hon:

”Vill du skriva en skakande bok för barn om hur svårt och omöjligt det är att vara människa i vår värld, så ska du ha rätt att göra det. Vill du skriva om rasförtryck och klasskamp, så ska du ha rätt att göra det. Och om du bara vill skriva en dikt om en blommande ö i skärgårdens famn, så ska du faktiskt ha rätt att göra det utan att nödvändigtvis behöva tänka: Vad finns det nu för ord som rimmar på lortvatten och oljeutsläpp? Kort sagt: Frihet! Ty utan frihet slokar diktens blomma var den än växer.”

Astrid var inte bara ett geni utan också en ängel. Hade hon levat hade hon skrämt bort alla dem som nu sätter hinder i vägen för Friheten.