Stefan Jarl – En engagerad dåres näst sista suck

Stefan Jarl – En engagerad dåres näst sista suck

Ur baksidestexten:

”DEN SVENSKA DOKUMENTÄRFILMENS MÄSTARE

»Ursäkta att jag stör men jag undrar om jag kan få arbeta med farbror när farbror gör sin nya film?«

Om svaret på denna både försynta och djärva fråga till Oscarsbelönade regissören Arne Sucksdorff hade blivit »nej, vad inbillar du dig, pojk?« hade den svenska dokumentärfilmen varit oändligt mycket fattigare under det senaste halvseklet.

Stefan Jarl slog igenom för den breda publiken med Modstrilogin om Kenta och Stoffe, ett oerhört skakande dokument och ett formidabelt angrepp på »Välfärdssverige«. I dessa filmer, inspelade 1968–1993, visar han upp sitt sociala engagemang, som han sedan aldrig släppt. Ett annat huvudtema i hans verk är människans förbrytelser mot naturen, skildrade i Naturens hämnd, Hotet och Underkastelsen.

Här kan vi läsa ofta dråpliga texter om möten med andra förebilder som Chris Marker, Astrid Lindgren och Bo Widerberg, om en evig kamp mot sega strukturer i filmvärlden och om några handfasta regler för filmandets hantverk. Och om varför det var helt nödvändigt att bygga upp Folkets Bio för att ge filmarna själva makten över distributionen. Allt berättat med både värme och självkritik.”

”Lika stark som hans vrede är när han ser ut över världens elände är hans kärlek till filmen, montaget, bildens förmåga att framkalla känslor. Hans eld är kanske den största i landet. Jag är tacksam över att Jarls brasa fortsatt brinner medan så många glödar slocknat omkring honom.”

Kalle Lind, Krönikör, författare

”Full av spännande historier och anekdoter. Ofta yrselframkallande starkt.”

Arbetaren

”Full av personliga tankar om liv och konst”

Jönköpingposten