1963 tillkom filmavtalet. I mer än 30 år har jag gnällt på detta avtal. Man har sagt mig att denna kritik varit ömsom överdriven och hysterisk, ömsom vänsterorienterad, ja, rent av "maoistisk". När avtalet modifierades den 1 januari 1993 varnade jag på nytt, mer eller mindre som ensam röst, för många av de förändringar som då infördes.
Nu har filmavtalets konstruktör, Harry Schein, gett sina synpunkter på nuvarande filmavtal i Chaplin. Det är en intressant artikel.
En gång i tiden när Harry Schein var direktör på Filminstitutet riktade vi skarp kritik mot hur avtalet fungerade. Det tyckte inte Harry Schein om. Det kan jag delvis först, eftersom vårt krav var: "Allt genast!" Vare sig mer eller mindre. Den "interna resursomfördelning" inom den kommersiella filmbranschen som filmreformen egentligen var, gav vi inte mycket för. Den ställde alltför många filmare utanför och lämnade alltför många filmer ogjorda.
Harry Schein avfärdade vår kritik som flummig och paranoid. Men så "maoistiska" var vi aldrig som Harry Schein är i sin kritik av nuvarande avtal! Det är en giftig kritik från extrem vänsterståndpunkt och jag kan reservationslöst hålla med honom om allt han framför!
Jag får helt enkelt hälsa honom välkommen bland oss flummiga "gammel-maoister".
Ja, Harry det är i sanning en skandal att våra skattepengar spolieras som de gör i nuvarande avtal. Genom det besinningslösa efterhandsstödet, där alltså de filmer som ses av flest människor får mest pengar, kastas årligen lika mycket skattemedel i sjön som hela den tioprocentiga biografavgiften ger!
Dessa bortslösade pengar, som i motsats till förhandsstödet aldrig kommer tillbaks, går dessutom till de filmer som fått sämst kritik! En skandalös idioti! Kvalitetsbegreppet är slängt på sophögen och skiten har blivit statens angelägenhet. Allt för att de nyliberala vansinnespolitikerna skulle bevisa sin tes: "Kvalitet är kvalitet"!
Samtidigt lägger regeringen ett sparkrav på 15 procent på Filminstitutets finkulturella sektor, något som helt skulle kunna undvikas om bara ett enda av efterhandsstöden, till exempel det till den av kritikerna ratade Sökarna, hölls inne. Med det väljer man att inte göra och den underliggande värderingen blir skamlöst tydlig: Marknaden har alltid rätt.
Detta är inte bara osmakligt utan direkt politiskt utmanande!
Det tokiga efterhandsstödet, som dessutom urholkar förhandsstödet och därmed nyproduktionen, måste bort. Filminstitutet måste åter få makten att producera film i likhet med den kommersiella filmbranschen. Filminstitutet måste också få vara en "riktig" kulturinstitution med import och distribution av värdefull film och inget urholkat museum. Kvalitetsbegreppet måste tillbaks som ledstjärna så vi slipper en marknadsanpassad Guldbaggejury, som springer den kommersiella filmbranschens ärenden. Makten måste förskjutas från Kanslihusets klåfingriga politiker till Filminstitutet under en professionell ledning av filmfolk. Så enkelt är det.
Den borgerlige regeringen har på kort tid lyckats sätta sin ideologiska profil på filmpolitiken. Nu förutspår Harry Schein att den trötta socialdemokratin, när den vinner valet i höst, inte kommer ha ork nog att återge filmpolitiken mål och mening.
Nåja, det där tror jag inte ett dyft på. Inte nu, mina vänner, när det finns en så kraftfull opinion för genomgripande förändring av hela filmpolitiken: Harry Schein och jag.
Who can resist that?
film& tv 1/1994
« Tillbaka
powered by OOiS from [funcform]
Stefan Jarl, född 18 mars 1941, dokumentärfilmare och filmregissör. Stefan Jarl är känd för att göra filmer med ett socialt engagemang. Stefan Jarl
