”One of the last great samurai who unyieldingly fights for ideals
and convictions. In our ’heavy industry’ there aren’t many like him.”

Ingmar Bergman

-

Medan det tredje Världskriget pågår

Första riktigt kalla dagen i november, lördagen den 14e, var jag inbjuden till Alvargården på södra Öland för att visa några av mina filmer och tala om vad de vill säja. På natten innan vaknar jag av att radions nyheter berättar att ett attentat har begåtts i Paris med hundratals döda och skadade.

Jag sätter mig upp i sängen och kan inte somna om utan blir både skärrad och förtvivlad. Vi måste ställa in arrangemanget på Öland, är min första tanke. Så fort solen gått upp ringer jag till arrangören och föreslår att vi ställer in. Men det kan inte arrangören fixa. Jag föreslår då att vi tillägnar arrangemanget de drabbade i Paris och gör det i solidaritet med de döda.

Jag väljer att börja visa slutsekvensen i min långfilm ”Godheten”: drömmen om godheten och vad det begreppet står för idag. Jag berättar sedan om hur jag ser på mina filmer som motståndsfilmer, som försöker ta itu just med Det Onda på olika sätt, det som hotar, förstör eller hindrar vår empati, vår gemenskap, vår solidaritet med varandra.

Det har kommit ett femtiotal människor och intresset från publiken är djupt och engagerat .Jag menar att de filmer vi gör måste föra vår demokratis talan, skildra vår värld sådan den egentligen är, vara samtida. Jag visar några excerpter ur mina filmer, som blivit stoppade därför att de ansetts för ”farliga”. Ett exempel är just ”Godheten” som inte kunde visas i Sveriges television.

Sen visar jag en kortfilm från början av 80-talet, ”Memento Mori”, en film som aldrig har visats offentligt, vare sig på bio eller på tv, trots att den ingick i en serie filmer producerade just för bio och tv. Jag bad publiken förklara för mig varför den ansågs som för ”farlig”. Varför är verkligheten farlig? Publiken gav mig många intressanta svar och den kalla kvällen känns mindre kall. Sanningen kan aldrig vara farlig.

Jag ville avsluta första kvällen med en film som ändå skulle kunna lindra lite av den smärta vi känner inför nyheterna från Paris och visar ”Muraren” om och med Thommy Berggren. Filmen försöker ge svar på vad konsten egentligen är till för, vad vi kan ha den till. Den får varma applåder och diskussionen fortsätter i kafét efteråt till sena timmen.

Nästa dag ägnar vi åt excerpter ur olika filmer. Morgonens nyheter på radio och tv gör det klart att det tredje världskriget faktiskt pågår där ute.